06-12-27
Nu har jag klivit ner från mina höga moln och tänkte ge en rapport om gårdagen. Samling 12.30 i Östhammar med mig hade jag "Coach Ingela" och "Maskot Vizca". Körde genom lydnadsprogrammet en gång med Ingelas hjälp där jag kunde korrigera och vara bestämd - allt enligt planerna. Som vanligt när Ingela är med så drar jag starnummer "näst sist".

När det är min tur går jag in och är mycket bestämd och ingen mespropp:-) Allt går helt ok tills rutan. Han springer ut stannar - jag kommenderar - han in i rutan - jag säger ligg - han glor - Liiiiigggg vrålar jag - han ligger. Detta ger en 7:a. Ingela upplyste mig om att hela Östhammar lade sig ner vid min kommendering.

Sen är det apporteringarna som spökar - Varför ta apporten på tävling säger sheltie???. Det blir DK och tappad apport så momentet "Hopp Apport ger endast en 5:a. Vid metallapportering ska han kontrollera om mig igen så det blir DK även där och en 7:a. Så med två sjuor och en femma så slutade vi ändå på 266 poäng - 11 poäng till godo

Att sedan även få äran att stå som gruppsegrare på 10 ekipage var ju guld värt.

Under dagen i dag stack vi ut till F18 och startade Elit-träningen:-) Han fixade faktiskt vittringen enligt 5 sekunders-regeln och även rutan gick helt ok. Apportering med dirigering var inte helt fel heller men naturligtvis så skall säkerhet tränas in. Den tyngsta biten är nog sättande under gång men som vanligt får man väl ta det som en utmaning.

Det är en trött sheltie i dag..... i morgon får han vila när jag är på jobbet.....

06-12-26
Ja vi har äntigen lyckats med Lkl 3. Inte nog med ett första pris vi placerade oss även högst på pallen av 10 starter...... jag ber om ursäkt men det blir inte mer i bloggen om det just nu för jag sitter med urlöjligt leende på läpparna och har ingen lust att jobba med datorn.

Kram på er alla ni som har hejat och kommit med uppmuntrande ord och alla glada tillrop i gästboken.

Rapport och detaljer kommer i morgon...

Eddies tillstånd på kvällen när vi kommit hem ser ni här nedanför -det är ganska tröttsamt att ligga på topp:-)

06-12-15
Min andra semesterdag är slut - vart tog dom dagarna vägen. Igår så gick nästan hela dagen åt till min bil och låsbyte. På kvällen så tog jag en prommenad med Kriistina och hennes tre följeslagare.

Den här dagen började med inköp av blod i Tumba Centrum redan kl 09.00. På hemvägen stannade jag till och körde ett lydnadspass med Eddie, Jag ver mer bestämd och har tagit bort godis-belöningen helt och hållet. Efter träningspasset får han sin belöning. Väl hemma så var det lite pyssel och fix. När klockan sedan närmade sig 13.00 så va det bara att hoppa in i bilen med tillbehör som blod, skankar, koner, apporter etc, etc.

Körde igen ett lydnadspass till med Eddie och nu fick jag ställa stora krav för Vizca är ju på väg ur löpet och Wilma är i löp. Men han gick jätte bra. Vi hittade en lösning på hans långsamma sättande och det blev en förändring. Efter lydnaden så la jag ett blodspår till Eddie och ett längre till Vizca. När spåren var klara så plockade jag ut en visslande/pipande shelte ur Ingelas bil (med löpande rottisar) och han plockade spåret diretkt och hade inga problem med att hitta slutet. Men han hade bråttom tillbaka till sina flickvänner.... Jag har funderat mer och mer på att ta starta i anlagsklass medEddie och idag blev jag mer sugen än nånsin då han hade ett bra driv i spåret.

Vizcas spår skall vi ta i morgon förmiddag. Vi måste ju starta henne i öppna klassen snart.

Nu ligger det en mycket trött hund och sover på golvet och jag håller på att jobba på den nya hemsidan...... mycket intressant-- hoppas resultatet kommer före jul.

06-12-11
Nu har sista parningen skett med Vizca. Det har varit helt fantastiskt att få vara med och "tillverkat" valpar. Den adrenalin-kicken är enorm. Hanen var väldigt duktig och det tog inte lång stund förrän dom satt där dom skulle. Dom klarade det helt och hållet själva utan problem. Vizca sa inte ett ord och vände bara upp rumpan - och bjöd in till dans. Första kvällen va vi ute men dom andra följande så var vi inomhus i ett köpcentrum. Det är inte alla som får till det på röda mattan:-)

Jag har haft ett samtal med henne nu och hon har nästan lovat en tik till mig. Vi får väl se vad som händer. Jag håller tummarna i alla fall. Erika surrade om att det skall blir 15 stycken..... hon e ju inte klok. Ingela kommer ju att få åka runt och dela ut rottis-valpar.... Men ska jag vara ärlig så får det bli hur många eller hur få som helst - bara det blir en tik till mig. Här på bilden kan ni se själva hängningen där jag bl.a va ett stöd för Vizca.

Vill ni veta mer om Vizca kan ni gå in på hennes hemsida här!

06-12-08
Fick förfrågan i går kväll om jag ville ställa hund på Älvsjömässan. Naturligtvis. Upp i ottan igen. På med kavaj och finbyxor och iväg till Ingela för att möta Erika och Zeb - hoffen som jag skall ta mig an i ringen. Det gick kanonbra - in i bruksklassen och där plockade han sitt sista CERT och blev i och med det SUCH. Vidare in i konkurrensklassen och placerade oss faktiskt som tvåa med R-CACIB.

Erika va överlycklig och det förstår jag - Zebbe e en mycket trevlig hund - Ni kan läsa mer om hans bravader på hans egna hemsida här!

Med ett stort leende så brändes det pengar i massor på Mässan. Han även med att kolla in rottisarna också. Vid Rottis-montern träffade jag även Lena med Elsa och Marie med Peg. Man va lite trött i fötterna efteråt men med ett stort leende över hela ansiktet.

06-12-03
Ja då kommer helgens bravader:-) Man kan ju inte vara riktigt riktig när man väljer att kliva upp 04.45 både lördag och söndag för att tävla hund.
Men som sagt va uppe va jag. Startade färden mot världens ände kl 05.45 - det gäller ju att vara ute i god tid eftersom jag har förmåga att åka fel. Jag hade varit så smart att jag hade printat ut karta och vägbeskrivning på jobbet i går..... men alla papper låg kvar på på skrivbordet- kanon med tanke på att jag har ingen skrivare hemma. Surfade in på Eniro på morgonen för att skriva ner stolpar hur jag skulle åka. Jag har ju en viss förmåga att virra till det:-)

När jag kommer fram (körde inte fel en enda gång) så blir jag dirigerad till en parkeringsplats och det är totalt svart ute - inga lampor. Tar fram alla nödvändiga papper och kliver ur bilen. Var tusan är klubbstugan??? Tittar mig omkring och med mina utmärkna falkögon (har linser på mig) så ser jag två machaller och efter dom ser jag en hel radda.....dom har belyst hela stigen upp till klubbstugan - det var vackert/helhäftigt.

Jag trampar upp via den machall-upplysta stigen och kommer fram till klubbstugan - där spelades det julmusik. I tältet utanför klubbstugan var det anmälning och alla deltagare hade nummerlappar - det underlättade för både tävlingsarrangörerna och för deltagarna kan jag lova. Det fanns även en deltagarförteckning för samtliga klasser. Mycket trevligt.

Det fanns ju en del ansikten man kände igen. Vi var 16 st anmälda men bara 14 kom till start. Under platsliggningen så fick vi gå in i ett tält och där bjöds det på glögg - riktigt trevligt och dom 4 minutrarna gick faktist fort. Eddies prestation är ni väl nyfikna på :-) Jo eftersom han nollade rutan ( det var en fläck på planen där alla han-hundar stannade på) och sen började dumma sig så valde jag att korrigera honom. Sheltie har långa nosar men hans var som en snabel över plan - han nosade så fort jag vände honom ryggen - så vid fjärren när jag har gått i från honom och vänder upp för att sätta honom så ligger han och nosar så jag bröt och gick fram och var gramsen - han såg lite förvånad ut - eftersom han inte var beredd. Hur som helst så slutade denna dag med fem (5) NOLLOR. Vad jag tyckte om eländet tänker jag inte ens nämna. Men vi kan konstatera att vi var inte dom enda som slet på plan - inget första pris delades ut i lkl3 utan högsta poäng låg på 151-och det var faktiskt inget dåligt startfält (men en himla sträng dommare).

Söndagen infann sig och jag skuttade gladligen upp ur sängen samma tid som dagen innan. Nu visste jag att jag hittade i alla fall. Eftersom lottningen redan var klar så visste jag att jag skulle starta först. Jo han nollade rutan igen, stannar på halva vägen och blänger på mig. Jag talar om att jag bryter och hinner ta två steg mot Eddie var av han kastar sig runt i en vändning och springer in och ställer sig i rutan....... samma sak vid apportering - springer ut och blänger på mig så jag måste ge DK. Nåja - det gick bättre än i går *ler*.

På hemväg så pratade jag med Ingela i telefon..... och jag hade konstaterat att min hund står och "pekar finger" åt mig på planen. Nästan hemma så svängde jag in på lämplig grusplan och upplyste Ingela om att nu skulle hon träna hund på distans. Parkerade bilen - ut och riggade planen. Justerade headsetet och hämtade "den nästan blivande fällen".

Via mobilen dirigerade Ingela mig moment för moment - när rutan kommer så fanns det naturligtvis inget tvivel i hunden (har man varit med om det förr??) Apporteringarna var det inte heller något fel på..... han till och med galloperade på tillbaka vägen..

Då säger Ingela: - Vad bestämd du låter, vilket tryck du har i rösten - har du det på tävling också?

Nu gick det upp ett Liljeholmen för mig (nu när julen nalkas och allt). Jag har varit "rädd" för att få honom för låg på tävling så istället för att kommendera honom så har jag "frågat snällt". Jag märkte stor skillnad för när jag tränar så tollererar jag inte några dumheter och då går det som tåget - men på tävling mesar jag till mig och framför allt på dom moment som jag vet att det kan skita sig.

Det var trots resultaten en mycket trevlig tävling - bra arrangemang - stort prisbord för dom som placerade sig :-) Det var extra roligt när folk dyker upp 2 dagar i rad. Ett par stycken deltagare har jag även träffat i Södertälje och på Botkyrka. Man byter ideer och tips och framför allt erfarenheter. Vi konstaterade att klivet mellan lkl 2 och 3. är större än man tror. Jag var ju inte den enda med många starter och blandade resultat. Med tanke på att vi var totalt 24 starter under två dagar och det endast var 2 st som kom upp över 255 poäng.

Jag kommer att återkomma dit nästa år igen.....för man vill inte missa Lucia-cupen på Öseråkers BK. Jag kan varmt rekommendera denna tävling.

I morgon åker jag ut till Värmdö för träningstävling - här skall jag som förare tuffa till mig och mitt lilla gulliga "monster" skall få lära sig att veta hut.

06-11-19
Tävlade ute i Södertälje idag – dom ringde igår och jag var uppsatt på reservplats. Klart man åker i väg, det är ju inte så många tävlingar kvar i år.Han hade inte ”en” nolla idag – utan han fixade två stycken. Dock fick vi en 10 på helheten med kommentar ”Bra genomarbetad”. I övrigt var det en mycket trevlig tävling. ?

Om du vill ha lite utmaningar i livet när det gäller lydnadsbiten så tycker jag helt klart att du ska skaffa dig en sheltie. Dom är rätt så uppfinningsrika. Först trodde jag att allt berodde på en teflon-hjärna men jag har ändrat mig- teflon-hjärnor kan inte ha sån fantasi.

Nu har vi under året gjort ett antal starter i lkl 3 och han har alltid nollat något moment – aldrig samma moment eller av samma anledning - här varierar vi oss..... När jag tänker efter så är det nog bara fria följet och platsliggningen som aldrig har nollats.

Hur i hela friden ska jag kunna förutse vad ull-tussen ska hitta på?
Jag ska försöka punkta upp vad som hittils har orsakat nollor i protokollet:

• Ser inte rutan över huvud taget – blind sheltie
• Ser rutan men vägra gå in pga plastbanden som ligger mellan konerna
• Ser rutan men väljer att springa till någon utav konerna som utgör markering för ”inkallning med ställande och läggande”
• Vet inte vad ”ligg” betyder under läggande under gång
• Vid ”hopp-apport” så hoppar han över hindret – hämtar apporten och springer runt.
• Vi ”hopp-apport” så hoppar han över hindret hämtar apporten tar två steg mot mig för att droppa apportpocken och ta hindret helt ok.
• Springer ut till vittringspinnarna nosar runt – tar rätt pinne – släpper den – nosar runt – ställer sig och blänger.
• Springer ut till vittringspinnarna för att stå och glo som en ko – ingen hemma
• Springer ut till vittringspinnarna hämtar rätt pinne utan problem men släpper den på halva vägen tillbaka.
• Metallapporten – springer ut i 180 – stannar och glor
• Fjärrdirigeringen – blänger på mig och säger att jag har ingen lust eller jag förstår inte.
• Inser att han har misskött sig så när jag är på väg tillbaka så ser jag tydligen mindre glad ut och det resulterar till en sheltie som sticker.

Det kan hända att jag har glömt något men det får ni leva med. Ska bli himla intressant och se vad han hittar på nästa gång som blir den 25/11 i Nacka.

Många ställer mig frågan varför jag fortsätter – jo det är enkelt. Jag vet att Eddie har kapacitet att ta ett första pris – om det bara kunde stämma någon gång. Det sämsta betyger får han alltid på fjärrdirigeringen – där brukar vi stanna på 7,5 p och fria följet har vi endast 9,5 p och läggande under gång även där 9,5 p...... men sen har han plockat tior på resten så jag tycker att det borde funka någon gång. När man räknar ihop hans bästa resultat så blir det hela 305 poäng – hur i helsike kan det vara så svårt att knyta ihop säcken och skrapa ihop 256 p.

06-11--03

Eftersom mitt arbete har tagit mycket tid den sista tiden så har bl.a. hemsidan fått lida - men jag skall försöka göra en liten sammanfattning av den senaste månaden. Jag har börjat träna Eddie mer och mer och det känns bra.

När det var KM på Botkyrka BK så fick Eddie stå och jag tog mig an Vizca i stället. Vi slutade på en 3:e placering och det kändes mycket bra med tanke på att jag bara hade kört henne i lydnad två gånger totalt. Tror nog att om vi får finslipa lite och jag om jag lär mig rätt tonläge på kommenderingen så blir det nog kanonbra.

Några dagar senare så var det serietävling och final. Eddie och jag startade med motivering "träning" och gick vidare till final ur klass 3-gruppen. Vi slutade sedan på en andra placering och det var ju faktiskt lite roligt.

Vi har även tränat viltspår. Vizca är ju redan godkänd i anlagprovet men vi tränar vidare. En söndag va Erica och Zeb med och även hon la ett blodspår. Det gick jättefint. Eftersom både Vizca och Zeb fick gå så la jag även ett litet till Eddie. Han har ju aldrig tidigare gått viltspår med blod utan bara med skank. Sagt och gjort - jag la ett spår på 30 meter. När det sedan var dags så var sheltien eld och lågor. Men jag min förvirrade nöt hade glömt och markera "uppsparken". Rätt som det är så ser jag har Eddie plockar spåret och börjar gå, jag som inte ens hade selat på honom. Han hittade slutet utan problem utan sele och lina då jag inte ville störa honom när han väl börjat.....

Nästa gång vi åkte ut och spårade så träffades jag och Ingela på F18 och åkte längts upp vid den stora landningsbanan. Vi spårade, snackade och tränade lite stereo-lydnad. När sedan klockan var vid 5 på eftermiddagen så var det dags att åka hem och värma sig - det blir ju lite kallt när det kommer kraftiga skurar mellan varven. Vi sa hej-svejs och satte oss i varsin bil. När vi kommer fram till bommarna så är dom stängda. Vi åkte runt till dom andra utfarterna men samma visa där. Det var bara att konstatera att vi var inlåste på F18. Nu började det bli mörkt och regnet forsade ner. Tur att man inte får panik. Rätt som det e så ser jag en bil som är ute och kör - jag stannar och hoppar ur - och vinkar (ser samtidigt väldigt oskyldig ut) som tur e så stannar chauffören i bilen (som igentligen var en lastbil). Konversationen blev så här

-Hej vet du hur man kommer ut här ifrån *en mycket oskyldig blick*
-Har du ingen nyckel *han spänner ögonen i mig*
-Nä....*sänker blicken och tittar i marken*
-Om du inte har en nyckel till bommarna så betyder det att du inte skall vara här inne med bilen. *den blicken var inte glad*
-Nä, jag vet men det är så himla bra spårområden här på F18 och längst upp går inte så mycket folk......*jag kan se väldigt oskyldig ut*
-Ja, ja, jag har nyckel til bommen och ska ut nu så du kan haka på. *han börjar mjukna*
-Ohhh, du är en ängel - jag ska ringa min kompis som också är här inne med sin bil...*nu kunde det bli jobbigt*
-Va, en till, och var är hon??? *hans tankar vill jag inte veta vid det här laget*
-Hon letar efter en utfart... någonstans... *nu fick man plocka fram rådjursögonen igen*
-Jo, men jag ska åka nu. *väldigt bestämd röst*
-Det är ok, jag ringer bara henne *hoppas hon svarar och inte kört fast*

Jag hoppar in i bilen - kastar mig på mobilen ringer Ingela och säger till henne att trampa gasen i botten för jag kan inte be honom stå och vänta... det var liksom inte läge för det.

Vi stannar vid bommen - killen går ut och låser upp, åker igenom och jag efter. Snabbt som ögat hoppar jag ur bilen och springer fram till killen som fortfarande sitter kvar i sin lastbil.

-Tack så jättemycket, säger jag. Du är en ängel och har räddad vår dag. *ser återigen väldigt snäll ut*
-Ser du skylten vid bommen? säger killen och pekar på en trafikskylt (obehörig trafik förbjuden) *myndig stämma*
-Ja, jaaag skaa aaldrig köra in igen, jag loovar att jag ska parkera utanför. *känner mig som en skolflicka*
-Ja det är bra, säger killen som nu både ler och låter väldigt trevlig.

Nu ser jag hur Ingela kommer farande som ett jehu i sin vita bil - igenom grinden. Japp vi var ute båda två.

-Tack, tack du är dagens ängel upprepar jag mig, och du har räddat vår kväll. *stort leende*
-Ja, tack säger han och skrattar.
-Ha en bra kväll, och tack igen.
-Det samma, säger han och åker iväg.

Vi slapp tillbringa natten i varsin bil på F18.

Under den här tiden när jag har jobbat mycket så har jag haft det väldigt bra på hundfronten - min svärmor har Eddie på dagarna. Då får både hon och hund komma ut och sen så har dom sällskap av varandra på dagarna. Eddie levereras hem vid 17-tiden på dagarna så jag slipper stressa ut med honom det första jag gör - vi tar en stilla "sista-kissen-sväng" på kvällen innan vi hoppar i säng.

Jag hade även äran att få ha Elexa hemma hos mig en helg. Många undrar om det är jobbigt att vara hundvakt, men om ni tittar på bilden här bredvid så måste ni nog hålla med om att en rottis ser ju ganska enkel ut att hantera.....kan jag ha fel :-) Elexa är en äkta soff-rottis som gillar att titta på film - här tittar vi på den svenska filmen "Hartbreak Hotel", men Elexas recension blev inget vidare - hon somnade.

Undrar bara hur en så stor hund ändå inte tar plats..... konstigt!!!

Nu håller vi tummarna för att jag kan uppdatera bloggen lite oftare.

06-09-27
Hemkommen från resan med jobbet. I måndags åkte jag till Skövde sen på eftermiddagen vidare till Göteborg för att jobba där dagen efter. Tisdagen gick och satt mig sedan på tåget till Malmö där jag knegade under onsdagen för att sedan ta flyget hem på eftermiddagen. Det var skönt att komma hem. Eddie har bott hos barnens farmor. Familjen kan få lite lugn och ro medans Ilse får sällskap - helt perfekt. När jag kom hem så såg jag att rosorna hade slagit ut igen - bildbevis finns här bredvid.

Efter att barnen fått middag så tog jag med mig Eddie på ett träningspass - det är ju KM på söndag på klubben - jag som trodde det var onsdag nästa vecka - noll koll!! Efter träningen så kom Astrid med sina två hundar och vi gick en sväng. Sheltie är nöjd nu och sover som en uthälld massa på golvet i hallen

06-09-21
Träning på F18. Idag var vi några fler. Vi hade pratat med polisen och hade tillstånd för träning med skott. Platsliggning funkar verkligen bra med Eddie - ingen reaktion på skott. Kan inte vara kul och ha en hund som är skotträdd. Budföring med skott för rottisarna - helt utan problem.

I övrigt så körde jag Eddie ganska hårt i dag och han gick bra. Han är taggad nu. Hoppas bara vi kan få vittringen att funka igen.... Han var fruktansvärt intresserad av Vizca - ska hon ställa ordning på sina löp nu och börja tidigare.... ja vem vet förutom hon. Till slut visste inte Eddie vilken rottis-tjej han var intresserad av.....jag tar den som är närmast sa han.

Irene och Rex började med rutan och det gick kanon - han fattade galoppen direkt. Jättekul att se.

06-09-18
I går kväll så ringde Bengt Wiidh - domaren som har hand om anlagstester för vilstspår. Kanske dags för en förklaring......Jag har tränat Vizca i viltspår under dom veckor som Eddie har gått på vila. Hon är ett ämne för detta. Spårsäker som tusan - bra tempo - ja vad mer kan man säga. Sagt och gjort. I dag kl. 18.00 skulle vi träffa Bengt ute på Värmdö. Spåret var lagt och hade legat 2,5 - 5 timmar. Vizca visste direkt vad det handlade om, när jag skulle rasta av henne så var hon fullt upptagen med att leta spårupptag.

Vi påsläppet så var det nästan som att hålla en bulldozer i snöre*ler*. Hon tog upptaget utan problem och sen gick hon. Hon spårade medans Bengt och jag småpratade lite - det rörde inte Vizca ryggen eftersom hon hade en uppgift här i livet - att hitta rådjursklöven. Vilken hund, tvekar aldrig, vid spårslut så hittade hon klöven utan problem. Det är en ganska häftig känsla att helt kunna lita på en hund. När jag har lagt spår på träning så har jag valt att lägga mellan 600-800 meter med både bloduppehåll och även en gång med återgång i spåret, använt mig av sparsamt med snitslar och med mitt korta minne så kan jag aldrig komma i håg var jag har gått.... Hittar snittslarna när jag följer Vizca och hon hittar spårslutet klockrent varje gång.

Summan av kardemumman är att hon plockade full pott på alla vinklarna (4 st) och alla sträckor (5 st) och slutade på maxsumman 42 poäng. Hon är numera godkänd för eftersök på vilt. När vi åkte från provet var både Ingela och jag överlyckliga. Vizca fick sin välförtjänta Cheesburgare och vanligshake vid Mc Donalds. På hemvägen fick vi samtal från en kamrat till Ingela och svängde förbi hemma hos dom för att hämta 2 stycken älgklövar från en kalv som sköts i lördags..... Känns som jag snart behöver en egen frys för rådjur, älg och blod. Nu ska vi starta träning för öppen klass.

06-09-17
Söndag morgon och ut i skogen, där sprang vi på Kristiina och hennes tre följeslagare, Lilo, Ida och Misty. Vi tog en morgonsväng och bestämde oss sedan för träning mitt på dagen på fotbollsplanen. Den träningen var jobbig för Eddie - dels ett långt uppehåll, värmen som han har börjat reagera på och som pricket över i:et så luktade Lilo väldigt gott efter löp. Han tog fullkommligt slut. Vittringen gick fullkommligt åt pipsvängen - han ställde sig och bara glodde som en gammal ko.

Rutan tyckte han var skitkul - likaså fria följet och inkallning med ställande och läggande. Körde även en del läggande under gång och försöker nu få honom att göra ett bättre läggande......bara att hålla tummarna.

Nu är det alltså dags för lite kravfas och träning av koncentrationen - känns som jag har varit där förr *ler* Men jag kan se lite hopp om att i alla fall få någon start till i 3:an.

060904
Träning på F18. Tobias hängde med och tog hand om Vizca medans jag tränade Eddie. När det sen var Vizcas tur att få en genomgång medans Ingela drillade Sussie och Myzco så tränade Tobbe Eddie. Sen kom regnet, så vi åkte helt enkelt hem till mig och körde teori med Sussie. Eddie, Myzco och Vizca roade sig bäst dom kunde.....i alla fall Myzco men han fick inte riktigt den responsen han ville från Vizca...... Eddie försöker han inte ens med eftersom det är meningslöst.

Klockan gick och så hade man slagit ihjäl några timmar med goda vännar och massa småprat.

Jag tror hundarna var ganska nöjda trots att det inte blev så mycket träning som vi hade räknat med.

06-08-28
Träning på F18. Vi firade Erikas o Zeb:s uppflyttning till högre. Erika har all rätt att sträcka på sig med dom poängen (548 p). I allmänhet så va träningen som vanligt. Eddie skallade när han var still och jag var en bit bort. Anja (Vizcas mamma) som gästspelade var go och glad som en liten valp och hakade på all träning trots sina 11 år.

Eddies läggande under gång har blivit stökig. Även om han reagerar på kommandot direkt så går rumpan ner i backen först och sen framdelen..... just nu vill jag inte hålla på att "köra" för mycket korrigering. Jag väntar fortfarande på svar om arthrosen har blivit sämre och om diskbråcket fanns där för 2 år sedan. Hoppas Bagarmossen kan få fram dom gamla bilderna snart.

06-08-27
Skönt med söndagmorgon - sov ända till kl. 08.00. Tog en liten sväng med Eddie och styrde oss mot fotbollsplanen. Kan passa på att träna lite fritt följ, fjärr och lite lättare saker som inte belastar honom. Det märks att det finns energi i honom. Han hade en underbar följsamhet och släpper mig inte med blicken. Efter ett litet tag så kom Astrid med sina två hunder, Sheltien "Grabbe"n och blandrasen "Lassie". Det var länge sedan vi sågs - hon hängde på och körde lite hon också. Vi pratade en stund och gjorde sen sällskap där i från.

Väl hemma sattes ett staket upp med ny grind i anslutning till carporten - det gäller ju att få det i ordning innan vintern.

Astrid kom över en stund på kvällen för att hämta nyklippt gräs till sina kaniner och marsvin. Det blev en del gräs efter förra veckans gräsklippar-haveri. Vi tog ett glas vin på uteplatsen under tak eftersom det hade börjat regna riktigt rejält och hundarna busade runt bäst dom kunde.

06-08-26
Då var det dags för utställning i Borlänge. Vem blir väckt kl. 06.00 och har försovit sig?? Natuligtvis är det jag - som faktiskt aldrig brukar försova mig när det gäller viktiga saker - som utställning eller lydnadstävling. Kl.06.30 hade jag faktisk lyckats tagit mig till Hagsätra och bytt bil och befann mig tillsammans med Ingela vid Älvsjö. Det var en massa dimma - ungefär som att köra i mjölk (som Ingela utryckte det) . Vi körde inte fort utan "flög lågt" som sagt. Första anhalt var att hämta mamma Anja och sen svängde vi förbi Uppsala och hämtade Kerstin och hennes dotter Emma. Resan gick sedan vidare till Dala-Floda.

På plats väntade Lena med snyggingen Elsa som jag skulle ställa. Marie hade förutom sin Peg även hämtat upp Eros. Det var ett härligt gäng. Jag hade naturligtvis förträngt att Elsa är en fena på passgång - men när vi sprang 3 varvet så hade jag lyckat "lära" mig hur man får in damen i trav. Vi fick en 1.a i ökl och forstatte sen med 2:a placering i konkurensen. Det var ju den där Vizca som knep första platsen:-). I uppfödarklass så tilldelades gruppen ett HP.

Efter utställningen så skulle vi vidare till Irene (Egos matte) och titta på Smulans valpar som nu var 9 veckor. När jag får se dom 4 små liven så får jag en chock och skriker till - dom e ju gudomliga. Ärligt talat så hade jag starka planer på att plocka med mig hela bunten. Finns det något så mysigt som att sticka in näsan i en valpnacke och dra in valp-arom? Nu har valpsjukan slagit till på allvar och jag vill ha en nu.......men vill man ha från det bästa så väntar man gärna.

06-08-25
I dag på lunchen var jag iväg till "Vapenspecialsten" för att titta på startpistol. Eftersom jag har varit i kontakt med polisen redan så var jag helt klar med att en vapenlicens behövs och enligt handläggaren som jag pratade med för några veckor sedan upplyste mig om att jag var tvungen att ha ett vapen-ID på ansökan så var jag tvungen att ta mig till en Vapenhandlare för att utse pistol och sedan skriva ner ID-nummret för att sedan skicka in ansökan om vapenlicens. Så där var jag nu alltså - hos vapenhandlare.

Kliver in och berättar mitt ärenden- han bakom disken tittar på mig och säger att det går inte för jag måste ha licens eller intyg från min Brukshundsklubb???? Vad nu Brukshundsklubben har med det att göra eftersom inköpet och användningen kommer att ske helt privat. Nu snurrade det i huvudet....

Åker till jobbet och kontaktar återigen Polisen där jag får prata med en mycket trevlig kvinna som upplyser mig om att jag skall helt enkelt ta och skriva i ansökan om tillstånd för vapen och lämna Vapen-ID tomt för när jag har fått ansökan godkänd så får jag ett inköpstillstånd som sen kompletteras med alla uppgifter och övergår i vapenlicens. Någon gång under nästa vecka skall jag lämna in ansökan....

På kvällen kom Sussie över med Myzzco och vi gick en sväng till fotbollsplan och sen vidare på en prommenad. Hundarna fick en varsin korv vid Statiol-macken.

06-08-24
Träningsgruppen hade samling nere på F18. Tyvärr så kunde inte Sussie med Myzco komma då hon skulle på vallning. Lena med Elsa var bortrest i Dalarna och Lotta med Elexa är ju fortfarande sjukskrivna pga operationen efter livmodersinflammationen. Vi andra gjorde så gott vi kunde med både träning och fika med tårta eftersom Ingela har fyllt år (Hurra, Hurra, Hurra, Hurra).

En skön sommarkväll med sol och helt vindstilla. Det kom några mörka moln men inget regn. Sen när jag åkte i bilen hem så insåg jag att det hade regnat ganska rejält i Tumba - det var blött överallt. Vi hade en stor portion tur i kväll som slapp regnet.

Eddie fick sig en rejäl genomkörare i fria följet. Det syndes på honom att det tog och han var ganska trött efteråt. Vi gick också i ganska högt gräs så han fick verkligen jobba med benen. Sen var han ganska lugn.

Återigen så fick jag köra Rottis - det går faktiskt bättre och bättre tycker jag - man måste ju lära sig tekniken och den e på väg sakta men säkert....Eller hur Ingela???

06-08-23
Åkte ner till Botkyrka BK för att titta på serietävlingarna. Det suger verkligen i tävlingstarmen när man inte "får" tävla. Träffade både Sussie med Cevin och Myzco och Ingela med Vizca och Wilma. Det var inte många startande - hela 3 ekipage i lydnad 1 och 2. Dom saknade skrivare så jag intog protokollpärmen och gjorde en insatts. Alltid lika kul att skriva för Jonny Johnsson.

Men man undrar var alla tävlingsekipage har tagit vägen från Botkyrka - för ett par år sedan så var ju klockan över tio på kvällen innan allt var klart. Man får hoppas att trenden vänder.

Eftersom apellplanen blev tom så fort så tränade vi lite med våra små stjärnor. Eddie fick sig lite fritt följ och det kändes bra. Han tycker verkligen om lydnad. För att sen stilla min egna träningstarm så körde jag lite blandat med Vizca.

Det är en häftig kontrast att känna skillnaden på min lilla Eddie sitter som ett frimärke vid sidan jämfört med att "jobba" ´Rottweiler. Jag får ganska svårt med att hålla reda på mina egna fötter :-) Men det var en mycket trevlig kväll i goda kamraters sällskap.

06-08-22
Kennelklubben "Halt & Lytt" har varit ute med sina två medlemmar Eddie och Elexa på en lång rehabiliteringsprommenad på Salems gångbanor, Shelte har skött sig ganska ok med tanke på att han skall gå och inte trava, ja han fick lite vägledning av mig- Elexa höll sig lugn med hjälp av matte Lotta som bestämt talade om för den glada rottisen att här varken hoppar eller leker vi med andra hundar.

Personligen så har jag nog aldrig gått så långsamt i hela mitt liv en så lång sträcka..... men det var skönt för både Lotta och mig att få en längre stund ute med våra vovvar,

06-08-20
Söndag kväll och många förberedelser inför måndagen och skolstart för alla barnen (3 st). Passade på att klippa klorna på Eddie och naturligtvis så klippte jag rätt rejält i pulpan. Åtgärdade blodflödet med potatismjöl och allt såg bra ut -tills han efter ett tag sprang ut i det blöta gräset på tomten.... blodet började droppa igen - mer potatismjöl och totalförbud att gå ut,

Träning på F18 kl. 18.00 -trodde jag som var en timme för tidig. Men det kunde jag ju åtgärda med en bra uppvärmning och sen lite fritt följ -trodde jag.... när Eddie klampar ut i gräset så börjar klon att blöda igen.

Det blev till och sitta på sin filt för sheltien. Han kan inte träna på asfalten för det är för hårt för honom och gräset resulterade i blodbad. Tur att Vizca va med så jag hade något att göra. Eddie fick gå runt med Ingela och var rätt nöjd med med.

Om inte Eddie snart kryar på sig så kommer nog den här hemsidan snart att enbart handla om rottweiler. Det är fruktansvärt frustrerande att inte kunna träna sin egna hund. Ibland tycker jag att han är kort och stel i steget och ibland ser han helt ok ut. Vissa dagar har jag gett mig tusan på att han skall bli bra och ibland så dyker humöret i botten och man ser inget ljus i arbetet med att få honom frisk..

Men han mår bra och har anpassat sig mer och mer till sin lugna tillvaro.Han är nöjd bara han får hänga med på äventyr. Nu ligger han nöjd under bordet i vardagsrummet och sover gott.

06-08-05
Blev hämtad vid 7-tiden i morse av Marie och Peg. Vi styrde vår väg norrut och hämtade Ingela och Vizca för det var ju utställningsdag. Nu var bilen full av 3 kacklande damer och 2 sovande rottisdamer, hur skulle det här gå.

Vi stannade inte förrän vi var vid Valbos BK. En mycket trevlig klubb med glada människor. Varmt som katten men jag satt i solen och bara mös.

När det var våran tur så begav vi oss in i ringen - Vi började med en 1:a i Ökl sen gick vi vidare med 1:a i konkurens med CK - vi fortsatte med att vinna Bästa Tik-klass och när vi ändå hade medvind så tog vi även BIR. Att sen sluta som Grupp 3:a är ju inte fy skam. Det här med utställning blir ju bara roligare och roligare.

Det var ganska mysigt att efter hemkomsten ställa sig i en dusch och sen åka i väg till Hydet för att sitta i gräset och dricka en kall öl samtidigt som man lyssnar på livemusik.

När jag kom hem 4 på morgon så hade jag kraftigt ont i fötterna....men det vare ju värt!!

06-07-13
Då var det veterinärdax. Ut och rasta - Eddie hoppar ut genom dörren och skallar sitt vanliga "vad-ska-vi-göra-skall". Humöret är det inget fel på. Kommer till Bagarmossen och anmäler oss i receptionen. Går och väger honom - 14,8 kg???? Jag som tyckte han hade magrat.....men tydligen inte. Jag börjar snabbt känna igenom Eddie för att försäkra mig om att han inte är för tjock.

När det är våran tur så visas vi in i ett rum och efter en stund så kommer ortopeden. Upp med Eddie på bordet.

- Är han snäll? frågar veterinären innan han skall börja känna igenom sheltien.
- Oh, ja visst e han det! svarar jag.
- Men nu visar han tänderna åt mig, sa vetten med ett litet roat uttryck i ansiktet.

Hmm. Det var ju bara att assistera veterinären med att hålla sheltie så att inget blodvite skulle uppstå:-) Eddie reagerade vid ett ställe på ryggraden - dock inte där arthrosen sitter. Det blev en spruta med lugnande och röntgen.

När veterinären återkom med röntgenbilderna så konstaterades bla ett diskbråck och en förstorad prostata. Arthrosen syndes oxo men då man inte kom åt dom gamla plåtarna så kunde man inte jämföra och se om arthrosen blivit värre eller om diskbråcket fanns där tidigare.

Nu är det vila med Rimadyl i 14 dagar. Jag vet att Eddie fixar detta galant - det blir värre med min aktivering... hur skall jag klara mig??

06-07-10
I morse så var Eddie lika pigg och glad som vanligt men på 3 ben. Han äter och dricker och hans fina bruna ögon har samma vakna blick som vanligt. I vanlig ordning så tog han en smakbit på paradisbusken innan han steg ut genom grinden - allt detta sker på 3 ben och en aning krum rygg. Jag lät honom gå lös bort till vändplan då jag ville se hur han gick. Det var i vanligt tempo och han såg ganska obekymrad ut. När han gick in på gräsmattan så stödde han på båda benen och gick faktiskt några steg med alla 4 fötterna i backen men så fort han ökade så drog han upp höger bak för att inte belasta. När jag kom till jobbet så ringde jag Bagarmossen där han har gått tidigare hos Håkan Kaström med sin ryggarthros. Tid på torsdag kl. 08.30

Frågan är om det återigen är ryggen eller om ngt ledband/korsband har fått stryk - med tankte på den smäll som hördes när han landade.

Han även tur som fick tag på Hillevi från Möklinta och avbokade min plats - det kan ju finnas någon annan som vill ha den.

06-07-10
Träning på F18. Vi var många idag, 6 ekipage. Vi började med platsliggning och fortsatte m fritt följ. Ställande, sittande och läggande under gång och allt flöt fint. Vi körde lite hopp med apportering och nu tycker Eddie att det är riktigt kul (matte måste vara roligare). Fortsatte med strömhopp. Tog en snabb fikapaus och sen la vi upp oss på rad för att träna kryp -Eddie va skitduktig.

Återgick till hindret och när Eddie hoppade över - innana han landade så hördes en smäll och när sheltie fortsatte så gjorde han det på tre ben - något hände. Bar honom till filten och Ingela kände igenom benet men det var ingen reaktion. Efter ett tag började han stappla fram själv och nu hemma så struttar han. Känner igen symtomen lite för väl - ryggen. Han har ju artros i ryggen och nerverna kommer i kläm. Han spänner ryggen och en ganska hård. Han får vila under natten så ska jag i morgon ta ställning till om jag ska sätta in Rimadyl eller inte. Tävlingen på onsdag är i dagsläget inställd om inte han är symtomfri i morgonbitti.

06-07-09
Åkte iväg till Hallstahammar och var på plats vid 09.30. Efter att jag hade brottats med utställningstältet i säkert 30 minuter så var det en vänlig själ som frågade om jag behövde hjälp - förmodligen så hade jag roat dom flesta på området med tanke på att hur jag än betedde mig så ville inte tältet hålla sig där jag ville och det var smått omöjligt att få ner tältpinnarna.

Skruven till Eddie var hopplös och få ner i backen - om man har en sheltie så tar man helt enkelt en tältpinne, funkar suveränt.

Vi var 4 starter i 3:an och jag drog startnummer 4 - men det visade sig att hon som hade nr 3 skulle in i utställningsringen så jag entrade plan före henne.

Mina funderingar låg i om apporteringarna skulle funka idag - och det gjorde dom (9.or). Vittringen har hundkraken börjat bli osäker i så det skulle ju oxo bli intressant - vi fick betyg, men med kraftigt neddrag då han på väg in med pinnen droppar den och tittar på mig med undrande blick - Är det den du vill ha, matte?? Gav honom ett apportkommando och då kom han in med den. Vi har ju varit slarviga med att träna pinnarna på sista tiden och jag ser inga problem i att vi kommer att lösa även detta.

Fjärren har han blivit bättre på positionen men då jag fick klämma i med DK x 2 så drogs betyget ner till 7,5. Detta är sånt vi fortfarande slipar på och jag ser förbättringar då han inte förflyttar sig framåt lika mycket längre.

Fria följet och inkallning med ställande och läggande var 9:or utan problem. Platsläggandet blev 8,5 och det är inget som jag kommer lägga ner krut på för att förbättra.

Då kommer vi till momentet "Rutan". Hund springer ut och ställer sig och ser ut som ett frågetecken - efter ett antal kommandon så tar jag in honom och skickar igen och han drar direkt till rutan utan problem. Efter den förartabben (att ta in honom) så nollar vi momentet.

Vi missar återigen första pris - men vi hade en kanon härlig dag. Sen är det rätt intressant att se att man är inte den enda som nollar moment eller inte når hela vägen. Härligt att min så förr stressade och oroliga sheltie har fått självförtroende och kan under en hel dag ligga och koppla av på en tävling/utställning utan att gå upp i varv och stressa. För 2 år sedan hade han inte kopplat av förrän vi hade kommit hem.

Han var mr Cool hela dagen.

 

06-07-03
Träning nere på F18. Tobbe hade nu tjatat om Vizca i en hel vecka så han hängde med. Väl nere på plan så drog vi upp våra medhandlade Mc Donald-påse och käkade lite innan träningen började. Medans vi tränade så såg Tobbe till att Vizca fick sin beskärda del av "kli på magen" och naturligtvis sina fiskbullar.

Det var bara Lasse med Wilma och Sussie med Myzco som var med men vi hade trevligt och gick igenom en hel del. Sheltie fick för sig att han inte visste va apportering innebar tills Wilma fick sno apporten - då trillade 5-öringen ner.

Vet inte varför han får för sig såna sjuka saker då jag vet att han kan apportering till 100% - men att ställa sig och glo på mig en meter ifrån apporten är något nytt. Men vem har sagt att det ska vara enkelt :-) Han tycker nog att momenten är lite tråkiga just nu - dags att fortsätta med något nytt.

06-07-02
Nu var man då hemkommen från en veckas semester ute på Marholmen. Det är rätt roligt att se att min sheltie tycker om att bada -speciellt när någon av barnen dessutom är i vattnet. Det märks så väl nu att han är så mycket tryggare sedan träningen med Ingela och gänget startade. Nu har han inga problem med att ligga kvar på stranden när jag eller barnen är ute i vattnet. tidigare så var det ju ett herrans liv på honom.

Att följa med till "Båthuset" och ta en öl och lyssna på musik var helt ok i hans ögon. Han placerade sig där han tyckte han låg som bäst och sen om "Livebandet" fick kliva över honom för att kunna rodda sina prylar rörde honom inte ryggen.

Vi var en sväng inne i Norrtälje och det är rätt roligt när Eddie är med för många stannar och pratar en stund - han är ju så himla söt. Hemresan tyckte Eddie inte om och det berodde på att efter några km så havererade avgassystemet så det var bara och stanna, slita bort eländet och slänga det i diket ( det fanns ingen plats kvar i bilen). Stackars sheltie satt ett tag på golvet fram men tyckte sen att det både värme och vibrationer blev för mycket - han klättrade bak till barnen.

Väl hemkommen så låg han som en uthälld säl på golvet - han trivs hemma och semester är ganska jobbigt.

06-06-22
Japp, då var man ingång igen. Den gamla bloggen är inte överflyttad men det kommer. Sedan mars-månad så har vi startat några *ler* tävlingar. Min kära vovve har tydligen haft lottdragning för sig själv om vilket moment han skall nolla.... Droppen var sist då han tydligen hade valt läggande under gång...... och sen direkt efter tävling lägger sig under bänken och sover sig fram till prisutdelningen - har aldrig hänt. Så nu har han haft några veckors vila. Det vi har gjort är lite spår istället.

Vi har även startat 2 tävlingar i 3:an dels på Haninge där han fick för sig att nolla hoppet då han inte ville hoppa tillbaka - vad e det för fel på djuret. Sen så tog vi en start på hemmaklubben där han valde återigen att nolla hoppet pga att han droppar apportbocken bakom mig....och dessutom gör det samma med metallen och vittringspinnen... som han i alla fall hittade rätt....

Nu har vi startat lite apporterings-träning med att det är skitkul att hålla apporten och hålla kvar den...... men eländet till sheltie känner visst att det är tävling.....

Jag har haft turen att haft lite privatlektioner med Ingela där vi har bestämt möte och kört igenom programmet både bakifrån och framifrån, från tvärs och kors osv.... Sen att Eddie dessutom får se att jag även kan träna lydnad med andra hundar (Vizca) så blir han ju lite frågande och väldigt taggad.